2023

Första dagen i det nya året! Firandet under gårdagskvällen var lugnt och trevligt med våra bekanta. Slår upp web-tidningen och läser att så verkar det inte varit i våra större städer. Ungdomar som skjutit raketer i firande folkmassan. Polis och räddningstjänst och bostadshus som blivit attackerad med fyrverkerier.

Vilket sjukt samhälle det blivit där lag och ordning övergått till ungdomsgängen istället för staten. 63 dödsskjutningar under 2022. Mer än en i veckan och högst i Europa. Vad gjorde Socialdemokraterna under de senaste åtta åren mer än lovade att varje sten skulle vändas på för att stävja våldet. Nu ser vi resultatet av detta. Den höga flyktingvågen och den stora bristen av integration i samhället av alla som landat inom våra gränser skapar huvuddelen av vårt problem.

Ingen ska försöka övertala någon om att det är arbetskraftsinvandring, eller de som flyr från krig och förföljelse. De flesta ungdomar som står där med sina fyrverkeripjäser i handen bryter på svenska och har ingen känsla för vårt Svenne samhälle. Det handlar om kriminalitet och lagbrott över vad som ska förväntas i ett demokratiskt samhälle. //Remington56

Mot Färila!

En kall förmiddag i väntan på väderomslag till snö och plusgrader. Kött från det bästa charkuteri Björks för kommande helg och en sen lunch på Arnes Gatukök. Vägen där turister åker mot Härjedalsfjällen i en strid ström för att åka slalom och längd. //Remington56

Så kom snön

Från att varit relativt bart ute kom inatt fem centimeter snö. En vit jul går att förvänta sig även här vid kusten. Nu återstår bara överlämning av julklappar till barnbarnen och därefter en fridfull jul.

Till skillnad från många är julen inte längre så viktig. Jul, tomtar och klappar är för barnen och är en lång tradition i det svenska samhället. Om några dagar är det över och allt återgår till det vanliga i en lång väntan på nästa. //Remington56

Ligger på rygg.

Ligger på rygg i soffan och funderar över dagarna som varit. Besökte ett par långt in i den vilda skogen, långt ifrån grannar och trafikerad väg. Ett skönt liv i ett hus byggd i början av seklet. Inga elektriska ledningar till huset utan enbart solceller och ett diesel aggregat vid nöd. Vedspis och gasol för att driva kylskåp. Så vackert hem med gamla anor. Bastu vid sjökanten och egna odlingar för husbehov. Inget ljud bara total tystnad. Mitt i ett vargrevir där det vilda styr. Kan inte bli bättre än så.

När hunden kostar.

Det är inte bara fyra ben och ovillkorlig kärlek som benämner en hund. De ska skötas och vara en del av familjen till kostnader som ofta överstiger det tänkta när de landar som valp i familjen.

Foder, leksaker, vetrinärbesök för sprutor och röntgen. Dessutom tillkommer kostnader för uppätna skor, gnagda möbler och diverse tuggben de älskar.

Faror finns överallt i naturen som ställer till obehag om det vill sig illa. Svaga isar och bergsformationer som kan skada.

Försäkringar finns som kostar skjortan. Försäkrad för 80 000:- till en kostnad av dryga 600kr/månaden. Veterinärernas fria prissättning vilket gör en lukrativ bransch att bedriva och skapar hål i ekonomin för de som av hållits sig från att försäkra sin vän.

Ett bett av en huggorm och det behövs sjukhusvård. 14-18000kr/dygn för inläggning och medicinering. Tillkommer ca 13000kr för serum. 1600 kr i självrisk och 15% av kostnaden är det vanliga.

Vår hund blev biten av huggorm. Två nätter på djursjukhus ger ytterligare hål i börsen. Men vad gör vi inte för att behålla en familjemedlem som ger så mycket tillbaka av kärlek. Hundar är inte billiga i längden men en livsstil som är svår att mäta. //Remington56

Semester

Eftersom jag kan titulera mig som friherre och styr min egen tid har äntligen sommaren 2022 infunnit sig. Min vän Bonderinnan brukar säga att hon lämnat in en ledighetsansökan på kontoret , och som alltid beviljats.

Ja nu är det min tur! Lade en ansökan igår om ledighet och beviljade mig den timmen efter. Snabba ryck kan tyckas men så blev det.

Att fått lämna en anställning och får vara ledig är sååå underbart. Att slippa andra som ska styra och försöka rätta till. Nu är det över och mina tankar går till vad som varit.

Nu kör vi semester och mina tankar om vad som varit kanske kommer vid ett annat tillfälle. // Lasse

Spellista.

Minns som det var idag trots många år har förflutit när jag stod i teverummet på gamla stället och hörde Madonnas nysläppta låt ”givit II me”

Kunde inte behärska mig, utan började dansa över hela golvet i ett rasande tempo. Drogs verkligen med i tempot till låten slutade. Ett ovant förfarande som gjorde att mina ryggkotor förflyttade sig. Två dagar i hemmiljö och tre veckors haltande på jobbet.

Inte alltid musiken ger de positiva utan även smärta. Älskar låten ännu och kan minnas tillbaka hur det var. Idag är det nya låtar som också drar med mig i ett virvlande men tillåter mig inte göra det jag gjorde då. //Remington56

Begränsningar igen

Trött på detta.

Känns så meningslöst med regeringens restriktioner kring Covid19.

De flesta som belastar Iva vården har inte corona virus utan vinterkräksjukan eller RS virus. Så varför inte utöka våra vårdplatser och anställa fler istället för att dra ned på regionernas sjukvård. Förstår inte denna socialdemokratiska politik.

Så har det gått ännu en dag……

……. med en hund av märket Weimaran. En tysk avkomma som på tyskars vis är intelligenta och stora i sinnet. Ingen bestämmer över mig tänker den, ingen ska styra vad jag tänker och vill utföra. Ögon som scannar av allt, ögon som ser och upppmärksammar allt i sin omgivning, en fluga så liten, en spindel, en fågel, hare eller eller älg. Inget undgår varken syn eller nos. I bilen sitter hon konstant med nosen i ventilationsuttaget och känner allt som passeras eller inte passerats. Vem vet!

Ett konstant dragande i koppel då en grävling besökt området. Upp och ned genom diken, från ena sidan till den andra. Halvt pressad in genom vägtrummor där husse tänker att en grävling ska rusa ut genom motsvarande öppning. Denna morgon valdes i mitt tycke det värsta av koppel, ett flexikoppel något som föraktats i hela livet då detta säger att föraren inte har kontroll över sin hund. Behöver nästan bära med mig en ”skämskudde” inför grannar och mötande hundägare Vad gör man för att slippa utslitna och verkande händer. Att detta kinesiska band håller är ett mirakel i sig. 8 månader och 30 kilo med stora tassar och kraftiga muskler gör sitt. Kanske blir nu selen med knäppning framtill som gör ett lugnare tempo till dess denna tonårstid övergått till ett moget förfarande.

Ett besök till älgarnas sista viloplats, slakteriet fick Weimaranen att fullkomligt få ett ”spel” och kastade sig fram och åter till dess husse fick lägga sig över henne för att visa vem som bestämmer, hon eller jag. Detta är säkert glömt innan kvällen och görs om igen när nästa gryning kommit. Något lyssnar hon ändå på! Godis! Finns inget bättre än något att stoppa i munnen som godis, popcorn, smörgåsar osv. Får hon inte detta serverad så stjäls det vid tillfälle ur påsen med matrester och annat. Inget undgår en Weimaran!

När de finaste sidorna visas är under kvällen då hon kan ligga stilla som en människa och vara kärleksfull och fin. Ska detta överväga det övriga? Jo det gör det väl under denna period av unghund. //Remington56

Att äga en Weimaran

…… är få förunnat! En hund som är intelligent nog att sällan lyssna till vad förare vill, och få känslor i svall.

Endera är hon en mjuk och kärleksfull hund eller bara någon som ingen vill kännas vid. Glad och busig vilket ofta innebär att sängkläder hamnar i ett hörn. Ett kastande mellan hörnen som att hon upplever sängen som en studsmatta.

Finns i alla områden där mjukt underlag erbjuds. Hittar allt att bära och helst äta i sitt omättliga sökande efter föda.

Koppel är något som ska sdras ifrån. Enbart för att föraren ska få händer som värker och ryggmuskelatur belastas till gränsen för ohållbart.

30 kilo med tassar som varg ger fäste och styrka.

Utan koppel är hon fin, lyssnar och kommer. Men allt kräver förare av konsekvent handlande vilket inte alltid går då ett nej inte alltid är ett nej.

Älskar denna hund oavsett vad som händer. //Remington56

Livet med en Weimaran. Det är inte en hund som sätter sina fötter i marken alla gånger utan den flyger fram. Allt händer i ett rasande tempo för vår lilla fröken Aska. Inget passerar obemärkt och allt ser ut att kunna dödas oavsett vad. Skor, kläder, plastartiklar och annat som slängs fram och åter i ett rasande tempo. Inga rädslor går att finna i detta psyke. Full fart mot dörren utan att se den vara stängd. Alla hinder går att forcera med vilja av järn. Så mycket glädje i allt lockar fram långa skratt. Älskar blomkrukor av plast och hinkar att döda på sitt egna vis. Nu är det inte så att hon får göra vad som helst utan träning sker i dagligen. Men tänker Aska! Kan detta gälla nu och inte imorgon? Inte är det lätt att hantera en 15 kilos hund och då bara hälften av den vikt som komma skall. Det ska bli roligt att jaga med denna hund som inget räds. //Lasse

Livet med en Weimaran. Det är inte en hund som sätter sina fötter i marken alla gånger utan den flyger fram. Allt händer i ett rasande tempo för vår lilla fröken Aska. Inget passerar obemärkt och allt ser ut att kunna dödas oavsett vad. Skor, kläder, plastartiklar och annat som slängs fram och åter i ett rasande tempo. Inga rädslor går att finna i detta psyke. Full fart mot dörren utan att se den vara stängd. Alla hinder går att forcera med vilja av järn. Så mycket glädje i allt lockar fram långa skratt. Älskar blomkrukor av plast och hinkar att döda på sitt egna vis. Nu är det inte så att hon får göra vad som helst utan träning sker i dagligen. Men tänker Aska! Kan detta gälla nu och inte imorgon? Inte är det lätt att hantera en 15 kilos hund och då bara hälften av den vikt som komma skall. Det ska bli roligt att jaga med denna hund som inget räds. //Lasse

Livet med en Weimaran. Det är inte en hund som sätter sina fötter i marken alla gånger utan den flyger fram. Allt händer i ett rasande tempo för vår lilla fröken Aska. Inget passerar obemärkt och allt ser ut att kunna dödas oavsett vad. Skor, kläder, plastartiklar och annat som slängs fram och åter i ett rasande tempo. Inga rädslor går att finna i detta psyke. Full fart mot dörren utan att se den vara stängd. Alla hinder går att forcera med vilja av järn. Så mycket glädje i allt lockar fram långa skratt. Älskar blomkrukor av plast och hinkar att döda på sitt egna vis. Nu är det inte så att hon får göra vad som helst utan träning sker i dagligen. Men tänker Aska! Kan detta gälla nu och inte imorgon? Inte är det lätt att hantera 33 kilo hund med en vilja av stål men kärlek, skratt och glädje får henne fortsatt på pluskontot. //Remington56

Så var julen förbi

Aldrig varit så fascinerad av detta med Jul och stöket innan. Nu är den över och allt känns bra ännu ett år.

Inget har varit som tidigare detta år med Covid19. Har i alla fall inte drabbats av detta skit virus ännu vad jag tror. Kan ha varit i det men symptom fri, vem vet. Hur som helst så känns det som att jag klarat det så långt med hjälp av distansering och avhållsamhet från folk i allmänhet. //Remington56

När sjukvården skiljer sig.

Besökte Södersjukhuset för att ta ett enkelt blodprov (PK). Karolinska har en prov inrättning där vilket jag besökte för drygt en månad sedan. Vid det tillfället fick jag träffa en erfaren sjuksköterska. Förklarade att jag inte tillhörde regionen utan kom från Region Västernorrland. Hon började visserligen med att säga att det inte gick att lämna prov hos dem utan remiss från RVN.

Själv motsatte jag mig det och sade att jag kunde skriva min egen remiss på det gamla viset. Hon klev lugnt upp och hämtade en remiss och saken var klar. Laboratoriet tog provet och svaret översändes till RVN.

Igår var jag rekommenderad av läkare att ta ett nytt prov då värdet inte var okey från veckan innan. Åker då till SöS och kliver in på samma vårdcentral, beskriver mitt ärende och önskemål. Den unga sköterskan ser förtvivlad ut när hon säger att den inte går att ta prov på mig utan remiss från egen region.

Känner mig irriterad och ber henne kolla detta eftersom jag gjort detta tidigare. Hon ringer lab och de säger att det inte går. Ber henne att kolla med någon ytterligare kollega. Kommer snart tillbaka och säger åter igen att det inte fungerar utan remiss.

Sjukvårdslagen säger att jag har rätt att lämna ett prov var helst i landet, oavsett sjukhus eller vårdcentral. Men här på SöS, Karolinska går det inte detta för de vill veta vem som ska betala enl sköterskan.

Visar sig senare att deras digitala system inte överensstämmer med Västernorrland så mitt personnummer gäller då inte för att få den vård jag hade behov av.

Efter många turer och samtal av C som även arbetar inom Karolinska så ringer en chef upp som dessutom ska skriva en avvikelse på detta.

När jag senare landar på lab i Sundsvall får jag höra att en person nyss flyttad till Stockholm hade under gårdagen fått åka 40 mil till Sundsvall för provtagning och därefter tagit flyget tillbaka för att dessa system inte passar ihop. När det pratas om lika sjukvård för alla stämmer inte det. Det behövs visst ett regeringsbeslut på att det digitala systemen i landet ska vara lika. Och när händer det?

För egen del ska jag nu få ett intyg att släpa med för ev prov, och detta i en värld fylld av digitala funktioner.

Mitt krig ska fortsättningsvis bedrivas mot sjukvården. Fackföreningar var då, nu något mer aktuellt. //Lasse

Sorg över förlorad svägerska.

Har idag besökt en typiskt svensk och liten kyrka i Sollefteå kommun för att ta farväl av min svägerska. Det gör ont att veta att hon nu lämnat sin familj i mina ögon för tidigt.

Vi fanns där! Begränsat antal då många normalt hade kunnat deltagit. Denna pågående pandemi lät allt för många ställas utanför. Kändes långt ifrån okey men så är det.

Begravningen av henne var fin och jag hoppades innerligt att hon möter sin lillasyster där de båda nu befinner sig. Såg mig verkligen om i kyrkan i hopp om att se någon av dem finnas där.

Det är aldrig enkelt att mista någon. Sorgen tar sin tid att läka men allt blir till slut en vardag. Minnen utplånas aldrig utan blir med tiden bara suddigare vilket läker en del.

Jag har nu bara en svägerska och två svågrar kvar. Låt dem nu vara! Inga mattor ska ryckas undan deras fötter. Vi lever nu vidare som barn, barnbarn och nära släkt så långt det bara går. Livet går vidare trots förluster. //Remington56

När polisen inte kommer.

För ett par månader sedan på väg söderut från Ö-vik kom jag ikapp en kö av bilar som hamnat bakom en långtradare någon km söder om Ullånger.

Föraren av lastbilen blockerade två filer vilket var anmärkningsvärt, inga kunde passera under en lång sträcka. Efter att den första bilen i kön blinkade upprepade gånger med extra ljusen svängde den skarpt över till höger sida och fem bilar kunde passera.

Själv låg jag bakom och såg den vingla mellan dike och mitträcket. Tänker att detta är en typisk rattfull förare (har sett dem förr).

Ringer 112 och hänvisas till en polis som säger ”tyvärr finns ingen polis tillgänglig förrän i Härnösand ca 5 mil bort. Ber mig att ligga bakom och se om vinglandet blir mindre vilket det knappt blev. Säger själv att jag ligger enbart bakom i ca 5-10 minuter och att jag sedan åker förbi vid tillfälle vilket jag också gjorde.

En misstänkt rattfylla i ett sådant tungt fordon bör väl någon möta upp för kontroll kändes det som. Tradarens signalement hade lämnats men kändes inte att det togs på allvar. Själv har jag stoppat långtradare med öppen bakdörr med risk att gods skulle ramla ur. En drog eller rattfylla kände jag inte för att stå vid vägkanten att stoppa.

Igår låg jag efter en Picup under många mil på väg norrut med samma beteende. Ibland på väg ut från vägbanan, ibland in i räcket. Ibland 80 km/tim, ibland 120 km/tim. Med färsk tanke på långtradaren och brist på ett agerande från polis så släppte jag den söder om Ö-vik. Med tanke på bilens utförande skulle jag tro att denna Chevrolet kommer att rulla som A-traktor någonstans i Norrland. Kanske var föraren väldigt trött, messade, eller onykter då bilens ägare var registrerad i södra delen av landet. Vem vet!

Problemet i denna landsdel är att här finns knappt polis att tillkalla vid behov. I storstäderna blinkar det ofta blått då bilar stoppas för kontroll. Här är det få som ska täcka många kommuner med avstånd en stockholmspolis aldrig kan tänka sig. Vid nästa tillfälle gör jag kanske ett försök till, eller så inte. //Lasse

Vinden drar mig sakta mot väster.

Önskar av hela mitt hjärta.

När det oväntade händer. Fick idag ett samtal som säger att jag nu bara har en svägerska kvar. Tankarna flyger runt i sökande efter vem som lämnat. Någon sekund senare blir allt klart. Den jag pratar med är den som är kvar en av två.

Den äldsta av Systrarna meddelar det tragiska! Först gick min fru och den yngsta av dessa tre vidare från denna värld. Nu hände detsamma mellansyster som tragiskt följde i samma spår.

Livet är så skört att det knappt går att förstå. Vi finns där ena dagen men är borta nästa trots alla planer och förväntningar som finns. Den lugna tillvaron i huset väster om Sollefteå blev aldrig verklighet utan allt slutade vid ett enkelt ingrepp vid ett sjukhus i Stockholm.

Ingen av oss går säker i den evighet vi tror oss kunna vara i. Vi tänds och vi släcks som ljuset vi omger oss av.

Önskar av hela mitt hjärta att Systrarna får mötas igen i den frekvens vi inget vet om. Skulle kännas så bra för dem och oss andra. //Remington56

Mina tår värker.

Mina fötter är inte ämnade åt att vandra på asfalt och hårda underlag. Mina fötter är vana med mjuka jordar där ytan är gräs, mossa, kvistar och natur. Städer är inget för min kropp. Värker i tår, fötter och rygg.

Visst kan det vara trevligt att se och möta människor i en storstad under några dagar men min känsla är att återvända till det lugn, invanda och något mer tysta tillvaron. Har svårt att förstå att så många Norrländska personer valt detta att leva i. //Remington56