……. med en hund av märket Weimaran. En tysk avkomma som på tyskars vis är intelligenta och stora i sinnet. Ingen bestämmer över mig tänker den, ingen ska styra vad jag tänker och vill utföra. Ögon som scannar av allt, ögon som ser och upppmärksammar allt i sin omgivning, en fluga så liten, en spindel, en fågel, hare eller eller älg. Inget undgår varken syn eller nos. I bilen sitter hon konstant med nosen i ventilationsuttaget och känner allt som passeras eller inte passerats. Vem vet!
Ett konstant dragande i koppel då en grävling besökt området. Upp och ned genom diken, från ena sidan till den andra. Halvt pressad in genom vägtrummor där husse tänker att en grävling ska rusa ut genom motsvarande öppning. Denna morgon valdes i mitt tycke det värsta av koppel, ett flexikoppel något som föraktats i hela livet då detta säger att föraren inte har kontroll över sin hund. Behöver nästan bära med mig en ”skämskudde” inför grannar och mötande hundägare Vad gör man för att slippa utslitna och verkande händer. Att detta kinesiska band håller är ett mirakel i sig. 8 månader och 30 kilo med stora tassar och kraftiga muskler gör sitt. Kanske blir nu selen med knäppning framtill som gör ett lugnare tempo till dess denna tonårstid övergått till ett moget förfarande.
Ett besök till älgarnas sista viloplats, slakteriet fick Weimaranen att fullkomligt få ett ”spel” och kastade sig fram och åter till dess husse fick lägga sig över henne för att visa vem som bestämmer, hon eller jag. Detta är säkert glömt innan kvällen och görs om igen när nästa gryning kommit. Något lyssnar hon ändå på! Godis! Finns inget bättre än något att stoppa i munnen som godis, popcorn, smörgåsar osv. Får hon inte detta serverad så stjäls det vid tillfälle ur påsen med matrester och annat. Inget undgår en Weimaran!
När de finaste sidorna visas är under kvällen då hon kan ligga stilla som en människa och vara kärleksfull och fin. Ska detta överväga det övriga? Jo det gör det väl under denna period av unghund. //Remington56
rolfremington 