Mina tankar är mina val.

Publicerat: 30 augusti, 2018 i Uncategorized

Ligger stilla under mitt omfamnande täcke och tänker på vad som varit och hur allt har blivit. En lång mörk höst väntar innan en ny varm sommar kommer.

Jakt, hockey och vänner att dela glädje och sorg med skapar den vardag som får tiden att rulla på. Ett positivt tänkande säger att dessa månader är lika snabbt avklarade som sommarens månader var. Det blir som man tänker. //Remington56

 

Annonser

En fin dag i Näsåker

Publicerat: 11 augusti, 2018 i Uncategorized

Det är något speciellt med Näsåker. De tvära niporna som faller mot älvens strand. De kulturhistoriska skatterna av hällristningar som våra förfäder skapade för länge sedan. Det svävar något romantiskt över denna plats. Tänk att det var här havets vågor mötte den strida forsens vatten som slungats med från fjällen i väster. Här möttes människor för att byta varor och hitta nya partners att bilda familj med.

För femton år sedan stod jag i vid ett fönster vid Skogsnäskollektivet och tittade ut när föreståndaren Lillis undrade vad jag funderade över. Jag svarade ”är det inte väldigt ensamt här i skogen”? Lillis svarade med sin lugna stämma. ”Där ute förekommer det tusentals av möten mellan djur och insekter som söker någon att leva och fortplanta sig med, här är vi aldrig ensamma” Har burit den känslan och vetskapen sedan dess. Vi är aldrig ensamma, vi har de som söker på samma vis som oss andra. En god vän sökte och fann någon som också sökte och fann och dit var vi idag. Det är något speciellt med Näsåker. //Remington56

Lätt att belöna.

Publicerat: 10 augusti, 2018 i Uncategorized

När ensamheten är kännbar är det lätt att belöna sig med det goda, som ikväll. God tillagad mat med lite extra av allt det onödiga. Ett par glas vin som förstärker smakupplevelserna. Därefter fast i teven och något program som inte leder till något nytt och utvecklande. Det är då suget efter något gott slår till som en boxhandske i ansiktet. Popcorn! Visst Remington är det detta som behövs just nu! Hör mig samtala med mig själv ”nu är du värd en påse popcorn! Ja det är jag verkligen.” och så är allt igång. Micron på dryga två minuter och ett härligt plopp, plopp i påsen som lags på snurran.

Här sitter jag nu mumsande på detta vita luftiga, lätt saltade överhettade korn och bara njuter. Livet är nog inte så tokigt ändå trots kvällens ensamhet, det går att överleva. Skönt att Kexchokladen ändå var slut för den är nog sämre ändå. //Remington56

 

 

H

Snart över.

Publicerat: 7 augusti, 2018 i Uncategorized

Längtade så mycket efter årets semester och nu är den snart över. Veckan går obönhörligt mot sitt slut. Inga bromsar i världen kan få den att sakta in eller stå still. Har alltid älskat jobbet och gör det i det stora nu med men visst är ledighet bättre när allt är sammanställt. Får ta några djupa andetag och trycka tillbaka den negativa känsla återgången till arbetet ger. //Remington56

Då delar vi med varandra

Publicerat: 2 februari, 2018 i Uncategorized

Idag likt andra dagar i vår kalender lades en man till pergamenten som någon annan kommer att intressera sig för någon gång i framtiden, idag begravdes Lennart Nydén. Remington kände inte dig mer än tiden vi jagade tillsammans. Du gav alltid av dig själv till mig, du lättade ditt hjärta om vad du kände, hur du ville det skulle vara och vad du förväntade dig av andra och av mig.

Varför skriver jag då detta? Jo för att jag aldrig uppfyllde dina önskningar om att skriva om alla de kvarnar och fördämningar som omgav Kragom och närliggande byar. Du påminde mig ofta via telefonsamtal och de gånger vi träffades. Förstod att detta var viktigt för dig att någon skulle lämna efter sig historien till eftervärlden, vilket du själv inte ansåg dig kunna genomföra. Tyvärr blev det aldrig så att Remington tog tag i detta!

Tror nu att Lennart förlåter detta då min uppfattning om honom präglas av ödmjukhet och förståelse. Kanske kan även Remington med denna offentliga avbön släppa önskemålet och rulla vidare mot framtiden. Mina steg är inte så ofantligt långt bakom dig! Kanske ses vi någon gång på ett pass där i skogen. Då ska vi dela med varandra allt vi inte hann med här. //Remington56

Vem säger att det är lätt!

Publicerat: 14 december, 2017 i Uncategorized

Vem säger att det är lätt? En hund kan många gånger bara anses vara just en hund! Har denna fyrbenta vän funnits där dag efter annan i många år blir den inte längre bara djuret förkroppsligad, den har blivit en livskamrat, en vän att lita på som talar till oss främmande med sitt högljudda skall. En vän utan några större krav än mat, vatten och sällskap i den flock den känner till. Även om de ibland protesterar på sitt vis och visar många sidor vi inte vill ha så finns de ändå där lika tillgivna och omedvetna om hur mycket de betyder för oss människor.

En dag kommer när de inte längre orkar eller kan på grund av ålderdom eller hastig sjukdom. Svåra men nödvändiga beslut måste tas. Vi har ingen rätt att låta någon lida, vi har en skyldighet att hjälpa även ett djur vidare till ett värdigt slut. Som jägare vet vi att djurs lidande åsidosätter de lagar som annars styr jakten. Ett djurs lidande ska fortast möjligt avslutas. Under gårdagen fick min arbetskamrat fatta detta svåra men viktiga beslut om att låta sin livskamrat kliva in en annan frekvens. Svårt men nödvändigt.

Nu kvarstår att leva sig igenom sorgen, tassa vidare och förstå att detta beslut inte var av ondo utan en hjälp till en kamrat. Våra djur finns med oss några år innan de bleknar och försvinner. Minnena ska finnas kvar och de bästa av dem. För vem skulle inte vilja få hjälp till ett avslut den dagen ingen återvändo finns? Vänner kommer, vänner går, så är livet. //Remington

 

Alla kommer, alla går.

Publicerat: 5 december, 2017 i Uncategorized

För ca 17-18 år sedan hämtade vi en liten hankatt född av byns minsta mamma för att bli en del i familjen. Elvis växte snart upp och blev den största katten i byn och en fantastisk jägare. I hans klor gick varken skator, kråkor eller änder säkra. De som av tyngd inte kunde bäras släpades mellan väl utspärrade ben hem till huset. Inget var för stort för denna katt då han över berghällen jagade en kapital Hjort hack i häl. Rävar hade inget att säga till om lika lite som andra katter som försökte mästra huset revirområde. Aldrig att han passerade E4:an och den dödliga asfalten. Elvis höll sig hemmavid i trygg förvissning om att han var den kung han var döpt efter.

Åren gick och en dag fanns där en annan kung som ville ta reviret i besittning. En vaksam husse såg till att den vilda antagonisten lämnade sitt tänkta paradis till ett annat. Elvis fortsatte att behärska tronen och andra katter sågs aldrig till mer än grannens Klara som accepterades fullt ut. När matte en dag sommaren 2014 lämnade oss alla efter långvarig sjukdom började även Elvis sakta lämna in. Sorg eller saknad, vad vet jag?

Somrarna hade han alltid tillbringat med svåger och svägerska i västra Ångermanland, Jansjö. Varje gång var han lika glad över att få åka på sitt ”Sommarkollo” med dem. Sällan något pipande vid den 20 mila transporten till skillnad när han skulle åka med oss. Måste varit av kärlek till Sven och Kerstin att detta var så acceptabelt. Vet inte längre hur många år detta ”kollo” varade men länge var det.

Nu har åren för en katt nått sitt slut och något har hänt. Något invärtes eller av långvarig sorg och saknad över något har fått min kämpe att förändras och gett upp. Sista veckan har han inte längre velat gå ut. De sista dagarna börjat kissa inne vilket aldrig hänt tidigare. Avmagrad till skinn och ben även om han ätit bra.

Det är vid denna tidpunkt de svåra besluten ska tas. Jag eller någon annan? Har jag tagit ansvar och förvaltat denna finna katt under så många år så har jag även ansvaret att avsluta det på ett värdigt sätt. Ingen främmande ska göra det jag inte själv kan göra. Nu är det över och lidandet över för min älskade Elvis. Kanske han och matte träffas där på andra sidan och lever vidare med varandra. Åtminstone så hoppas jag det för de älskade verkligen varandra. Det känns bättre så. //Remington56